I mitt arbete fascineras jag av frågan om förtätad materia, såsom sten, inte i själva verket till största delen består av rymd och inte av materia.

Aristoteles (384–322 f.Kr.) säger: ”Det finns inget tomt utrymme”. Vad består då ”utrymme” av?

Kvantfysiken visar att en atom är en kärna med elektroner som kretsar runt den. Genom dessa elektroners olika rörelsehastigheter uppstår förtätningen, materien. En atom består till 99,9 % av rymd.

Den gnostiska filosofin hos Karl von Eckarthausen (1752–1803) uttrycker detta också: ”Anden går före formen”.

Jag fascineras av detta faktum om rörelse, eller energi som formar materien och som rymden består av. Kort sagt, en undersökning av form och rymd. På cellnivå, mikrokosmos, sker samma sak som i rymden, makrokosmos: planeterna kretsar kring solen. Undersökningen resulterar i serier av konstverk som handlar om energi, ljus, frekvens och rörelse.

Sten rymmer en vacker paradox: uråldrigt, förtätat, fast material från planeten jorden är samtidigt ett rörligt energifält.