Blåser det mycket där? Frågar jag curatorn.
Så in i helvete! Blir svaret.
Bra, Jag vill jobba med vinden, Svarar jag.
Vinden behövs för den grupp, den samling, den arme, den motståndsrörelse, det avantgarde eller post post avantgarde som tornar upp på bergets topp., Vi ser bara toppen av deras fanor, fanor utan symboler, utan nationella färger eller religiösa koder. Bara Guld och silver.
Nödfiltar, en färg för att kyla ner en för att värma upp.
Står fyrtio meter ner och tittar ut mot havet sedan upp mot bergets kant. Tänker på när inlandsisen gled över Bohuslän. Havet skimrar, fanorna skimrar som en liten magisk flamma.
Ser havet blänka likaså fanorna på toppen. Solens strålar skapar samma effekt på dess ytor,
Så en vacker dag när polerna har smält står fanorna vid en strandkant.
Får du ut dina aggressioner ? Frågar konstnärsvännen
Nej snarare tvärtom, du är helt underkuvad stenen, dess tjänare. Svarar jag.
Jag ger mig på en sten för första gången. Finns ingen erfarenhet av stenhuggeri i mig men jag har gått igång på tanken att äga epitetet stenhuggare och erfarenheten som kommer med den titeln.
Fem, sex ton gissar de mer erfarna skulptörerna på stengården att stenen väger.
fem, sex mer erfarna skulptörer på stengården avråder mig att ge sig på denna sten med tanke på hur lite tid jag har innan det är dags för öppning.
Men jag vet ju att jag söker processen och den nya erfarenhet mer än ett resultat. Så jag tar inte in just det rådet.
Granit. Urberget. Det allting vilar på. Scengolvet för världens alla dramer och händelser. Är nu mitt material.
En Obehagskänsla kommer när när jag brutalt och intensivt sågar, borrar och slå bort bitar och stycken av stenen. Rensar den likt ett djur som jag anses ha rätten att finna, döda och göra mig av med det oönskade.
Kroppen värker, händer domnar obehagskänslan försvinner sakta efter att stenhuggandet blir rutinbaserat. Jag utför en handling, hand och kropp arbetar, muskler och leder bara utför. Tanken är någon annanstans
Patrik din sten lever, du har lyckats väcka liv i stenen säger en annan konstnärsvän.
Ja jag vet, svarar jag för jag har just dödat och slaktat ett ungt bergstroll.