Källan: Wikipedia
Claes Hake utbildade sig i måleri på Valands konstskola i Göteborg från 1963. Senare upptäckte han att skulptur intresserade honom mer. Omkring 1970 arbetade han främst med plastobjekt. Han gjorde bland annat Amerikanaren, en “älgkrona” med den amerikanska flaggans “stars and stripes”-mönster, vilken uppfattades som en politisk symbol. Senare övergick han till att arbeta med lera, gips och brons, för att därefter övergå till skulpturer huggna i sten.
Verk i urval:
’’Huldredans”, 1983, Huskvarna Folkets Park i Huskvarna
Samuraj, 1990, Eriksberg i Göteborg
Solringen, 1993, Göteborgs universitetsbibliotek och som fontänen Ringen tillsammans med en bassäng i granit på Springvandspladsen i Hjørring i Danmark
Arch, 1995, Umedalens skulpturpark i Umeå
Dansen, 1995, Annelundsparken i Borås
Södra porten, 1995, Göteborg
Torso, samling på Göteborgs konstmuseum
ARC, 1995, Ankarsmedjan, Klippan, Göteborg
Björngrottan, skulptur vid Konsthallen Hishult
Graue Bewegung (“Grå rörelse”, 1996), Oberwesel Skulpturenweg i Oberwesel i Rheinland-Pfalz i Tyskland
Port, 1998, skulpturparken Konst på Hög i Kumla
Vattentrappa, 1998, Strömpilens köpcentrum i Umeå
Moas stenar, 2002, Södertörns högskola, Flemingsberg
Dephot, 2004, Stockholm
Spelet kan börja, 2004, Campus Valla i Linköping
Pater Noster, 2007, Skulptur i Pilane på Tjörn[3]
Dogon och Upside Down, 2008, Stadsparken i Borås
Minnesmärke över offren för diskoteksbranden i Göteborg den 30 oktober 1998 (2008), Backaplan i Göteborg
Arch, granit, 2011, Dockplatsen i Västra hamnen i Malmö
Väktare från Älvdalen, Berga backe i Danderyd
Slägga on Uddenskulptur 2017 2018 2019 2020 2021 2022 2023 2024
”Skulpturen gör sig inte själv, men här står han bra. Här får han klara sig själv.”
Skulpturen är inköpt av Hunnebostrand Samhällsförening som det står på deras hemsidan.
En artikel i STEN publicerades om konstnären.
Claes Hakje om titeln av verket:
Det är de monumentala stenskulpturerna som de flesta förknippar Claes Hake med. De skjuter upp ur berggrunden, och med korta namn som Port, Arch, Dogon, Bohuslän, Slägga och Wall Street vrider de på perspektiv och blir levande.
– Något ska de ju heta, och tolkningen ligger alltid hos personen som betraktar, brukar Claes Hake svara när någon frågar vad namnen står för.
Bågformen och stenens råa kilade yta återkommer ofta i hans verk, som ett slags kraftmätning mellan konstnärens bearbetning och naturens urkraft.
Verken beskrivs ofta som platsspecifik konst, konst som utgår från miljön som verket står i. Men Claes Hake själv är inte så förtjust i begreppet. Han tycker att det har blivit ett slags modeord som politiker ofta använder för att lättare kunna motivera varför ett verk ska placeras i en viss offentlig miljö. Claes Hake har en mer pragmatisk syn på sina stora stenskulpturer. Det finns en krass verklighet bakom många av dem, konstaterar han.
– Mycket av den konst som vi ser i offentliga miljöer är resultatet av tävlingar, och för att vinna tävlingar krävs att man kan arbeta kostnadseffektivt. Då är sten ett mycket bra och hållbart material, som finns färdigt i naturen och kan bearbetas med många olika metoder. Många gånger blir resultatet bäst när man låter stenen få vara just sten.
